Törnrosa

Träffade pappa igår. Idag är jag helt bedövad känns det som.
Allt känns fel, känns som att inget har någon betydelse längre.
Känns som om det var fel men ändå rätt. Nu är jag bara rädd att förlora en till.
Det räcker nu... Orkar inte gå igenom allt igen.
Jag trodde att efter att vi träffats igår skulle allt känns bra igen, men det känns nästan värre.
Känslan att han är tillbaka är lugnande, men grejen är, tänk om han försvinner igen.
Det kommer jag inte orka gå igenom igen. Känner mig dessutom så sviken...
Allt detta har bara fört med sig mer problem känns det som.
Känner mig känslokall, vill inte visa något alls... Allt känns så sjukt jävla fel!
Känns som att jag egentligen bara vill här ifrån ett tag, få perspektiv på allt.
Få tänka igenom allt, få reda ut allt. Välja hur jag vill ha allt.

För som det känns just nu är det inget som går min väg... Nästan iaf...
Inget är lätt längre, allt bara krånglar... Inget känns säkert längre.
Bara på grund av detta... Är bara rädd att folk som betyder något försvinner...