Avsaknandet av en far.
Jag hade precis en ångestattack. Låg och skrek och grät och hyperventilerade.
Det kan lätt bli så om ens pappa har lämnat en.
Varför kommer allt upp just idag för, jo enbat för att det är hans dag idag.
En dag på året jag brukade att älska. När jag var liten älskade jag att se till att mamma och pappa fick en aldeles speciell dag med massor av uppvaktande. Så är det inte längre.
Nyårsafton för snart två år sen var då allt började, han blev arg för en sak och slängde på luren. Vi hördes inte på nästan fyra månader. Han hörde av sig till mig innan min födelsedag så vi var vänner under den dagen, dock fick jag bara ett sms av honom där det stod grattis, han ringde inte ens!
Jag har hört av mig till honom innan och sagt grattis men detta året sket han fullständigt i att höra av sig.
Det gjorde ont!
Så, egentligen vill jag väl bara skita i det totalt, ge igen på något sätt, men vill ändå inte vara lika jävla barnslig som han är. Jag vill visa att jag är vuxen nog att jag kan höra av mig. Men det är så svårt.
Varför ska det vara svårt? Jo för jag är rädd för svaret. Kommer han att svara? Kommer han att tacka eller kommer han att vara otrevlig?
Egentligen förändrar inte något av dom där svaren något. Det han har gjort har sårat mig så offantligt mycket!
Att han ens kan överväga att "överge" sin dotter på detta sättet har satt sina spår.
Ett tag kunde jag inte sova inte äta inte gå till skolan. Nu mår jag bättre, men bryter fortfarande ihop då och då.
Det är jobbigt att känna ett hat till en av de man borde älska mest i hela välden!
Kommer inte gå att kommentera detta!
Det kan lätt bli så om ens pappa har lämnat en.
Varför kommer allt upp just idag för, jo enbat för att det är hans dag idag.
En dag på året jag brukade att älska. När jag var liten älskade jag att se till att mamma och pappa fick en aldeles speciell dag med massor av uppvaktande. Så är det inte längre.
Nyårsafton för snart två år sen var då allt började, han blev arg för en sak och slängde på luren. Vi hördes inte på nästan fyra månader. Han hörde av sig till mig innan min födelsedag så vi var vänner under den dagen, dock fick jag bara ett sms av honom där det stod grattis, han ringde inte ens!
Jag har hört av mig till honom innan och sagt grattis men detta året sket han fullständigt i att höra av sig.
Det gjorde ont!
Så, egentligen vill jag väl bara skita i det totalt, ge igen på något sätt, men vill ändå inte vara lika jävla barnslig som han är. Jag vill visa att jag är vuxen nog att jag kan höra av mig. Men det är så svårt.
Varför ska det vara svårt? Jo för jag är rädd för svaret. Kommer han att svara? Kommer han att tacka eller kommer han att vara otrevlig?
Egentligen förändrar inte något av dom där svaren något. Det han har gjort har sårat mig så offantligt mycket!
Att han ens kan överväga att "överge" sin dotter på detta sättet har satt sina spår.
Ett tag kunde jag inte sova inte äta inte gå till skolan. Nu mår jag bättre, men bryter fortfarande ihop då och då.
Det är jobbigt att känna ett hat till en av de man borde älska mest i hela välden!
Kommer inte gå att kommentera detta!
Kommentarer
Postat av: Cicci
SV: Ja det är jag som fotat den. Tack! :)
Trackback
